Pilutta er!

Hej igen!

Här cyklas det av bara den!
Igår var vi i Arta. Det är en ganska ordinär Mallorcansk stad, men med ett extraordinärt fik uppe i en borg på toppen av en hög klippa. Turen dit blev en favorit i repris. Robert tangerade sitt rekord på 3 stora kakbitar! Vi hittade även en ny fin väg upp i Artabergen som bjöd på både vackra vyer och mjölksyra...

Idag blev det en härlig tur med ca 40% medvind, 20% sidvind och ytterligare 40% ren och skär motvind. Även idag hittade vi nya trevliga vägar som slingrade sig genom det tjusiga landskapet.
Murphey bjöd på en hejdundrande glasbitspunka som gjorde mitt bakdäck obrukbart, men efter Christers hjältemodiga 12-kilometersinsats satt snart ett nytt däck på fälgen!

Hittills har inga av de väderprognoser vi tittat på stämt, men varje dag har åtminstone bjudit på några timmars solsken. Imorgon utlovas dock strålande solsken hela dagen, så vi håller tummarna för att den prognosen är sann!

Förutom att cykla har vi hunnit med att spela skojiga sällskapsspel, lära oss användbara spanska ord och konstaterat att detta land saknar det vi i Sverige kallar diskborste!
Vi har även hunnit bekanta oss med lokalbefolkningen.

Det var allt för idag. Nu ska vi gå och natta våra möra ben och ladda för morgondagens tur, vart den nu bär...

/Amelie, Christer och Robert J

<!-- Images -->

Vi bokade i förväg hos cykeluthyraren vid vårt hotell. Det finns ganska många uthyrare, åtminstone i här i Can Picafort och i Alcúdia-trakten. Hur det ser ut på resten av ön vet jag inte. De flesta uthyrare jag har sett verkar ha "vanliga" cyklar också.

Idag har vi tagit oss en liten vilodag efter en veckas fantastiskt trevlig cykling. I förrgår, när det var strålande solsken och ca 18 grader varmt, passade vi på att cykla Puig Major-turen. Den går upp över bergskedjan och passerar den högsta punkten på ön som man kan ta sig till med racercykel. Vi cyklade först på små trevliga vägar till Bunyola, och därifrån uppför Sóllerpasset som består av massor av härliga serpentiner med fantastisk utsikt.

Sen bär det nedför igen till byn Sóller, och därefter börjar en klättring uppför ca 900 höjdmeter, vilket kan ta lite olika lång tid, beroende på hur mycket krut man har i benen. För mig tog det närmare 90 minuter. Stigningen avslutas med en 400 m lång tunnel genom berget och när man kommer ut ur den befinner man sig vid Puig Major. Själva toppen på berget ligger ytterligare 500 m upp. Dit upp får man inte cykla men det är man ganska nöjd med vid det laget. Så här glada såg vi ut när vi kom upp:

Igår körde vi en soft fikarunda. Christer var piggast, så vi skickade upp honom för den här backen, bara för att ta reda på hur brant den var. 24% lutning konstaterade GPSen.

Hoppas ni har det bra där hemma och har någon form av väder som går att njuta av. Så här bra har vi det!

Och rätt ofta dricker vi gott kaffe i någon liten pitoresk by!

Hej svejs för denna gång!

Amelie, Christer och Robert J

<!-- Images -->

Jaaa, vi har väldigt trevligt faktiskt!
Den näst sista bilden i inlägget är tagen vid kyrkan i Sta Margalida. Vi var där i söndags, fast i ickekyrkliga syften.

Tüsken bakom oss vid fikat la vi faktiskt inte märke till förrän nu på bilden, så vi skällde inte ut honom. Vad skulle vi ha sagt tycker du, Dag? Du brukar ju ha en hel del missnöjesfraser i din ordbank som kan vara effektiva att ta till när tålamodet tryter... som till exempel på flygplatser... (Hi, hi!)

Annars kan man få se många konstigheter här, både i klädväg och annat som cykel-stilpolisen skulle kunna arrestera folk för. En person i vår lilla rödgula klunga har till exempel haft på sig svarta(!) cykelstrumpor på varenda racerrunda hittills.
Häromdagen såg vi en aerodynamisk tempovattenflaska, eller snarare en vattentank, som var placerad mellan "tempo-pinnarna" på styret och som hade ett sugrör som stack rätt upp. Säkert bekvämt när man ligger där och borrar i motvinden, men jag undrar hur väl den står sig i ett vindtunneltest jämfört med den oaerodynamiska rörelsen som uppkommer då man sträcker sig efter vattenflaskan, men som dock bara varar i några sekunder och som max måste upprepas en gång i kvarten...

Idag har vi vilat cykelbenen, men arbetat med hjärncellerna istället med planering inför Mera Lera 12-timmars. Nu ska vi kolla vädret och lägga upp en plan för morgondagen, så vi har något att avvika från ifall vi skulle börja känna oss olydiga.

Hej svejs!

/Amelie

Vi har saknat dig här, Dag, men inför hemresan kommer vi vara ytterst tacksamma för att du inte är med!

Vi är alltså kvar i mañana-land och fördriver tiden som solskenscyklister! Det kan faktiskt vara ganska ansträngande att vara solskenscyklist här, för solen skiner nästan hela tiden. Dock förenklas tillvaron av diverse cykelvänliga uppfinningar, som till exempel såna här slangomater:

Askmolnet ligger kvar, vilket än så länge är ett kärt besvär för oss...

Robert har acklimatiserat sig mycket väl och har redan börjat glömma bort det svenska språket. Christer och jag fnissar i smyg när Robert kommenterar växtligheten på spanska "koloniomlotter".

Vår första bonussemesterdag har vi firat med att cykla en liten återhämtningstur till ett tjusigt ställe med en blå lagun.

Nu ska vi gå och äta jordgubbar i vår stuga.
Imorgon blir det nog en tur till Randa-berget.

Vi höres!

/Amelie, Christer och Robert J

<!-- Images -->