The Dickster's blog

[hmm, jag ser inte bilderna, konstigt]
[update: admin säger att nåt fel är trasigt med bildvisningen]

Jamen dåså, då var det över.

2011 års upplaga av H12 utanför Köpenhamn blev den bästa jag kört hittills, inte krasst resultatmässigt, men med råge vad det gäller prestation och upplevelse.

Nu är det för sent att göra något mera. Dags att slappa, packa det sista och hoppas att förkylningskänslan ger med sig.
Vid 11-snåret imorrn inleder vi den långa turen, i dubbel bemärkelse. Troligen går det att följa live-resultat på www.h12.dk, följ oss i kampen mot den inneren schweinehund som tüsken säger.
Peter jagar en ny pallplats och jag ska försöka undvika att klappa ihop.

Här finns en liten film som visar banan i snabbversion med en massa klipp, den ger en ganska god bild faktiskt.
H12-banan
Vid 6:23 börjar mitt lilla favoritparti, den branta utförslöpan, med följande brant uppför.

Det börjar kännas nära nu. Det som återstår är:
1 vilovecka, pågående - mycket bekvämt
2 hårda träningsveckor
2 nedtrappningsveckor (formtoppning)
... sedan är det dags.

Dags för en liten uppdatering kanske...

Just nu är det ganska tråkig, monoton progress mot målet. Det gör mig glad, monotoni är bra just nu. Det betyder inga störningar, att det rullar på. Visserligen har det varit en del magsjukor och små förkylningar, men inget riktigt störande.

Jaha ja, då var det dags igen. Dags att börja skriva en massa så att intresseklubben kan (slipper) anteckna.

Om någon missat vad H12 är finns förra årets bloggar på temat att fördjupa sig i. Den officiella websidan finns här.

[De flesta bilderna är piratlån från olika danskar som jag hoppas förlåter mig]

Då var H12 2010 avklarat.

Alla vet ju vid det här laget att Peter slet sig till en fullständigt makalös andraplats efter proffset Allan Carlsen. Jag litar på att Peter fyller på här eller på forumet. Alltså skriver jag nu mest om mina egna upplevelser.

Trots att vår bil hade fått en takbox sedan sist blev det totalt fullt både i och utanpå bilen. Peter hade ju två hojar och dessutom två extra hjul...

I grevens tid att skriva en sista uppdatering inför loppet på lördag.

Väderprognosen ser just nu inget vidare ut, 9 mm regn på race day. Det blir inte alls bra, i så fall har jag lust att stanna hemma... Som tur är hinner det kanske ändra sig. Framåt torsdag börjar prognosen kännas pålitlig.

Annars börjar tiden för förberedelser ta slut. Jag kör ett hårt kort MTB-pass på tisdag lunch, sedan ska jag vila tre dagar före startskottet går.

Hoppsan, det tog visst över en månad att få till ett inlägg till i H12-bloggen.

En hel del har hänt sedan sist. Jag har blivit kvitt knäspökeriet, skönt. Jag har tränat på ganska skapligt, men lite konstigt. Det har varit för lite cykel, mer skidor och styrketräning. Nu på sistone har jag börjat skärpa mig med cyklandet, men inte fått till några pass mycket längre än 2,5 h på jättelänge.

Veckoutfall i timmar sedan förra gången:
* 8,3
* 5,1
* 7,8
* 7,4
* 10,0
* 9,1

Ja, fy. Just nu känns H12 ganska långt borta. Är det något som kan göra mig modfälld är det skador eller sjukdom som hindrar mig från att träna. För ögonblicket är det en ganska banal smäll på höger knäskål som visat sig ta längre tid än väntat att bli bra igen, nu inne på tredje veckan. Det är extra retligt eftersom det liksom var onödigt att försöka cykla i djupsnö på vintercupen och dunka i styrstammen, jaja.
Som tur är kan jag åka längdskidor och styrketräna, det får duga ett par veckor till, men sedan börjar jag bli nervös om jag inte kan cykla.